Om alla vägar bär till Rom, leder alla stigar snart till Eilat i södra Israel, inklämd mellan Egypten och Jordanien. Eilat är ingen trevlig stad, snarare en simpel badort. Stadens enda charm är öknen runt omkring, Röda havet som omger staden och det soliga klimatet. Det faller inte mer än 20 mm regn per år och temperaturen understiger sällan under 20°C!
För att upptäcka Israel på bästa sättet bör ni egentligen undvika Eilat som är en typisk turistort. Bortsett från, bortsett från ...det måste erkännas att Eilat har en viss charm. Det är inte så dumt att kunna driva omring under solsäker himmel, utan grubblerier, med en bra bok, från hotellet till stranden, för att hinna till aperitifen, öppna ett öga för att äta innan siestan, för att sedan vara i form till poolen…
Allt i en paradisisk inramning, mitt emot Jordaniens berg, röda och rosa på morgonen, blåa då solen går ner, på gränsen mellan Negev- och Sinai öknarna, vid kusten av det mystiska Röda havet! Detta milda Saint Tropez liv kan endast njutas av utanför turistsäsongen. Horder av turister från hela världen inkräktar från och med semesterns början de mycket små stränderna i denna snabbt växande stad som föddes i slutet av ett krig mitt ur småsten. Någonting måste man sysselsätta turisterna med. Helvetet börjar. Eilat är en stor stad där du kan göra ingenting både på discot och i solen, en slags mellanösterns Ibiza, men mindre söndrig och dessutom mer uppfriskande. Lyxhotell har skjutit upp som i Las Vegas. De värsta nyfödda attraktionerna står sida vid sida vid de bästa.
Det samma gäller restaurangerna. Jag vill råda er att istället för att gå till de trevliga uppdukade borden som utger sig för att vara de bästa, gå då istället till Pedro eller Shipoudai i Eilat. De har de bästa houmous och kebaberna i världen och till ett löjligt lågt pris. Ni kan även utan rädsla sätta er till bords på restaurangen Gulf, för Jerusalemsekt grillat kött, på Lido för couscous (och varför inte?), den lokala rätten på Fisherman House som liknar en skolrestaurang för fisk, sallader, och lokala måltider "ät så mycket du vill" eller på Blue Beach för falafel och Shawarma.
The Blue Beach är som namnet indikerar en strand, en blå strand. Den ligger i centrum av staden på gångavstånd från Sheraton. Ni kan ganska billigt hyra en fällstol, (inte så dyrt som på andra ställen, för en längre tid och med fler leenden) ta en drink eller äta något där på ett bord vars ben står i vattnet. (Förträffligt, kopiösa portioner och trevlig service). På det hela taget så äter man billigt om man tar den lokala maten, vilket jag rekommenderar er starkt att göra. Missa framför allt inte det israeliska vinet, mycket lovande, särskilt det vita Teshbi vinet (en Sauvignon), som även gör en respektabel champagne och det röda Efrat, en Cabernet Sauvignon med 10 % av Merlot. Och vill ni kommunicera med en mångspråkig och trevlig internetanvändare skicka då iväg ett mail på engelska till BJ´s internationella bokhandlare på turistcentret.
Det bästa för att inte göra ingenting (varje person gör sin grej, men det skulle vara synd att inte utforska ett sådant utmärkt land) det är att hyra en bil för minst två dagar, eller mer om ni känner för det. Alla internationella biluthyrare finns här. Mitt råd: reservera en bil från ditt hemland i amerikanska dollar via en internationell reserveringscentral för att undvika de lokala valutaändringarna.
En heldag blir reserverad för Timnas storslagna naturliga park i Negevöknen (de har från en kvart till fyra timmars utflykter för amatörer, färgade klippor var du än vänder huvudet och en oas som ni kan äta och dricka i.)
En annan dag rekommenderar jag er att ta ett bad i Döda havet. Räkna med tre och en halvtimmes bilfärd och respektera hastighetsbegränsningarna. Snutarna är elaka och effektiva. Utrustade med amerikansk radar fotograferar de er i profil och förföljer er med tjutande sirener. Som sheriffer i Texas.
Ni tvingas till många raster (tänk er 300 kilometer i sträck, i 90 km/h, på en rätlinjig sträcka kantad av klippor). Den majestetiska fästningen av Massada är oundviklig för sin exceptionella utsikt över Döda havet, öknen, Ein Tamar Kibbutzens luxuösa vegetation och Kentura Junctions kilometer 101, vilken är belägen 89 kilometer från Eilat och 101 kilometer från Taba, gränsen till Egypten, var vägen börjar…
Kilometer 101 är en häpnadsväckande restaurang vid vägkanten, driven av många pakistanier (från Pakistan, givetvis) med en tiger och en åtta meter lång pytonorm. Allt för att återskapa känslan av sitt hem långt borta.
Döda havet kan man säga är uppdelat i två delar, den minsta är den ointressantaste och är väldigt industrialiserad och med stora snobbiga kurorter som En Bokek och Neveh Zohar, mycket trivsamma för dem som gillar att inte göra någonting.
Ni kan bada där (även jag med allt jag äter flyter). I den andra större delen, finns stranden av En Guedi Kibbutzen (undvik den centrala hälsokällan. Ett sjukt ställe med en usel restaurang, liknar de ställen som fanns för de obotligt sjuka under Sovjetockupationen eller i Buzzati stil.) Ni kan även sova och äta på Kibbutzen. Se upp för den här lilla historien på strandparkeringen. För att kunna parkera i skuggan, om det finns någon sådan kvar, måste ni åka runt en stor parkeringsplats, stor som de största matmarknadernas. Som en riktig fransman finner ni så klart en förbjuden väg som gör att ni kan ta den sista platsen under trädet. Stort misstag! Den förbjudna vägen på parkeringsplatsen är utrustad med ett antiaggressivt system som förstör era däck. Mitt i öknen känner ni er plötsligt så dum. Bland de bästa attraktionerna i Eilat vill jag utan tvekan rekommendera er Dolphin Reef, för riskfri dykning för alla nivåer med vilda delfiner.(Dykning i fyrtio oförglömliga minuter på sex meters djupt vatten!) Dolphin Reef är mest känd för att göra dykningar med handikappade och autistiska personer med motorer installerade i speciella stolar. Parken Timna och Dolphine Reef är endast de värda resan.
För undervattensobservatoriet är det mer komplicerat. Den gula ubåten Jacqueline tar er till korallreven under nära fyrtiofem minuter på sextio meters djup. Det är en rolig tripp. I själva observatoriet kan ni beundra reven och dess mångfärgade invånare i ett rum som liknar ett flygande tefat och är beläget sex meter under vågorna, till vilket en spiraltrappa tar er till. Men de måste få turisterna att konsumera så de överdriver med en biograf som rör på sig för att skrämma er. Den är bedrövligt dålig. Även hajakvariumrena var de stackars uttråkade, menopausande, förkrympta, anorektiska och depressiva småkrypen ligger och skvalpar som i ett fotbad är absolut att undvika. Så trist att man kan gråta. Underligt nog har juvelhandlaren vid utgången bra kvalité till ett minst lika bra pris. Håll er fru borta eller dra fram ert Visakort. Pärlorna och dess smycken är verkligen vackra och ofta äkta.
Före ni lämnar ert hemland, gå in på den israeliska turistbyråns excellenta webbsida eller ring så skickar de en lista över alla turistorganisatörer. Jag måste åtminstone ge namnet på min favorit: Accor Tour. Där kan ni bo på Mercure Mirage, beläget i centrum av staden, diskret och bekvämt som en Mercure, mycket långt ifrån de pampiga kitschiga palatsen. Apoteket mitt emot ägs av en dam som pratar perfekt franska. Det är bra att veta.
Varning! Den internationella flygplatsen är en timmes färdväg med buss, men det finns inga bussar. Visa er inte på styva linan, ni måste ta tillägget för transfers till hotellet eller byt flyg i Tel-Aviv, för att komma till flygplatsen i centrum av Eilat.
En vecka i Israel som jag har beskrivet det skulle jag räkna med går på 14000 sek (för två personer). Shalom och god dykning!

© Pierre-Brice LEBRUN & Gazoline
I Gazoline 64 i Januari 2001

Översatt (till svenska) av Britta Röstlund, brittarostlund@yahoo.com